Sverige – i ständig besatthet av att vara ”modernt”

Sveriges ständiga besatthet efter att ”vara modernt” – att vara ”först” och ”bäst” – har blivit till att helt ge upp sitt egenvärde och sin inre Kärna. Ett förakt för allt som är gammalt blir till det förakt som bl a ännu visas mot äldres behov av omsorg.

Visdom har inget värde i det officiella Sverige. Men ungdomlighet prioriteras in absurdum! Och till och med många pensionärer är fångna i detta nät – och gör allt för att vara ”ungdomliga”

I det ”ungdomliga” saknas all eftertanke – det gäller bara att vara ”utåt”- ”vara med”

Att ständigt tillverka nytt – spelar ingen roll om det behövs – vad det skall användas till – spelar ingen roll om det är konstigt eller fult – bara det är ”designat” osv – bara det är nytt!!! Och landet dignar självklart av sopor.

Svenskar är de fulländade slavarna. Måste följa modet, trender, ständigt hänga med ”därute” för att inte ”komma efter”. Och därför ”kan vi visa Världen”.

Tyvärr tror ännu många att Sverige kan visa vägen för resten av Världen – för ”vi är ju så moderna och ‘medvetna’. Det vi hittills har visat vägen för Världen med – är hur man blir den perfekta Slaven – fullständigt styrd av auktoriteter – styrd av ”elit” hur man skall tänka och säga mm mm. Styrda till att ”alltid ha rätt kläder” såsom modet säger just denna säsong – styrda till att ”gå klädda i svart” år efter år, för det säger ”modet”. (Denna begravningshysteri i varuhuskedjorna mm). Bara djupt förslavade människor ”går på sådana order”.

Till och med barnen – skall nu helst ”sättas i skola” strax efter födelsen, för att bli de perfekta slavarna. Barnets egen livsplan kör man över.

För att bli ”modern” måste man bli slav.

Inget annat land förnekar sin historia och sina äldre på detta sätt. Här klipper man av allt som andas gammalt – utan att hämta upp – genom att acceptera och älska det som varit. Att acceptera och älska det som varit är själva grunden i det mänskliga. Gör man inte det, accepterar man heller inte sina inre gamla aspekter – det DNA – de celler som vi är uppbyggda av.

Accepterar man inte sina föräldrar och tidigare släktled – finns det ingen grund att stå på – varken psykiskt eller fysiskt. Man blir en vindflöjel för allsköns trender och ytlighet.

T ex i USA kan både ”stora starka” och mjukare män – gärna sjunga om sina älskade föräldrar – hur man t ex saknar sin mor – hur man insett värdet av den omvårdnad man fick osv. Detta får man aldrig höra i Sverige! Nej i Sverige är sådant ”skämmigt”
Självklart finns det undantag, men som helhet gäller – bort med allt gammalt – bara ”modernt” duger.

Det finns ingen vördnad för varken de äldre eller ålderdomen – ingen vördnad för vad släktleden gått igenom. (Och som därmed också finns i vårt DNA – våra celler.) Om något tas fram, så blir det bara till Teater, utan inre förankring.

Sverige förnekar Sin Själ – för att duga inför resten av Världen. – men också för att ‘mästra’ och tro sig bättre.

Det saknas Vördnad