De gamla kvinnornas offer

Jag börjar med att dela med mig av nattens inre scenario och transformation – då allt som sker i mitt inre, också sker i kollektivet.

Jag var tillbaka till min gamla skola – både som lärare (i det yttre andlig lärare) och som skolvärdinna (vilket jag också varit i det yttre). Men jag stannade utanför lärarrummet och kände att ”det här vill jag ju inte alls!” Vad skall jag göra … rädslan för att vara hemma och göra ‘ingenting’ och rädslan för ‘att inte göra ”som man skall”‘ – jag stod där mitt emellan helt rådvill.

Gick ner ‘till lågstadiet’ – ser folk samla sig i änden på korridoren – ser gamla människor föras genom skolan – på bårar och rullstolar – tänker att de skall väl ‘bara’ förflyttas. En gammal klasskamrat kommer – och säger att det är de gamla kvinnorna – hon hade sett dom på nära håll – så fulla med bensår – så hon måste kräkas….
Och jag kände att jag bara måste sluta med detta gamla jobbtvång för andra och efter andras viljor och gå ut därifrån! – ut ur den gamla Skolan!

Jag kände också att – äntligen – får alla dessa gamla kvinnor ha huvudrollen i det kollektiva medvetandet. Det kändes på samma sätt som judarna – när världen fick se vad de varit med om – och när de blev befriade och transporterade ifrån lägren. Ännu lidande – men äntligen synliga.

Tänk så många gamla kvinnor som levt sina liv genom att göra allt för sina barn, sin familj, vårdare och servare av alla möjliga slag i samhället, alltid satt andra före sig själva – av ren kärlek till andra (men inte till sig själva). Som därmed aldrig har känt något egenvärde om de inte offrat sig för andra. Och som därmed nu lever under mycket små materiella och andra betingelser. Som aldrig getts något värde av kollektivet – som alltid har fått vara undanskymda – tagna för givna – som en naturlag…. I skuggan av alla som syns och tar för sig – och som tar det för självklart, att andra bara skall offra just sitt eget liv för dom.

Som aldrig erkänts som värda någon hög lön.Och som nu ibland blir förflyttade än hit och än dit – för att ge plats för främmande unga män från Afrika och Mellanöstern!!! Det är så det svenska kollektivet värderar de gamla kvinnorna!
Hon som står där vid kassan med sin plånbok och räknar (och kanske skäms) – om pengarna räcker eller om hon måste lägga tillbaka något …. Som ”inte vill vara till besvär” …
(Den gamla kvinnan är den aspekt som också dominerar inom alla som ännu offrar sig för andra – som ständigt ger och ger av sig själv  utan att ge sig själv något värde bortom tjänandet.)

Så många gamla kvinnor, vars ben – och hjärtan – värker och är mycket såriga. Som aldrig ropar ut sin smärta….