Må alla dogmer fasas ut

Må alla dogmer fasas ut och den fria mänskan träda fram.

Må allt det som stoppar den Större Människan avslöjas och smältas ner! Alla religioner förhindrar människans fulla Livsupplevelse. Värst däribland är förstås islam, men även alla andra religioner splittrar, begränsar och dömer människan.  Religioner är bara människans försök att beskriva Skapelsen (det har ingått i det stora Spelet) – men de är inte Sanningen!

Kristendomen lär ut att stora delar av oss skulle vara felskapta och därmed måste tuktas, förnekas och kontrolleras. Men – allt Skapat har sin uppgift – det finns inga misstag i Skapelsen. Allt detta försök till kontroll och splittring kommer att vara omöjlig att uppehålla, då själva Livskraften nu väller fram för att upplysa , rengöra och hela allt som begränsar våra Liv. Detta förnekande är den sorg som alla känner djupt därinne. Det förnekade Självet. Det är inte meningen att vi skall gå med en ständig inre sorg och vemod. Då detta är ett resultat av att vi förnekar, dödar och överger en stor del av oss Själva. Vi måste våga möta och lyssna på denna sorg.

Skaparen gör inga misstag.

Detta inre dömande av stora delar av oss Själva – gör att vi samtidigt också dömer alla medmänniskor som på något vis, visar upp just de sidor som vi själva dömer ut. Vi ser ”fel” överallt tack vare detta inre och yttre dömande. Och genom att alltid leta efter fel, för att försäkra oss och bygga upp känslan av att ”jag är i alla fall på rätt sida” – för att försöka förhindra att dömandet också skall komma utifrån – kan vi aldrig uppleva någon verklig livsglädje. Dömandet kommer att mer och mer manifesteras utifrån, tills vi börjar lyssna inåt och ta ansvar för vårt eget inre dömande. Däri ingår också behovet att ”ha kontroll” i samspelet mellan andra människor – så att man själv snabbt sätter standarden på vad som är ”rätt”.

Allt det som religionen bedömt som ”icke gott”, är vårt eget inre Barn som gråter djupt därinne och ibland gör uppror – för att det inte blir lyssnat på och accepterat såsom det är. Ett förtryckt barn, visar först starkt uppror och är allmänt besvärligt. Men under upproret finns sorgen och känslan av övergivenhet och att inte få finnas till.  Ett barn som skuffats undan för att vi varit fullt upptagna med att alltid göra ”rätt” för att inte bli ”straffade” – vara duktiga – prestera, vara till ”nytta” – bygga status – söka jordisk njutning mm.

Däri ligger också förekomsten av behovet att ”gadda ihop sig” och vara på ”rätt” sida – då man slipper vara ensam med sitt inre och yttre dömande. Man slipper då lyssna på sig själv – där det gör ont – och agerar utåt i stället. Lägger skulden och ansvaret på andra, för det som egentligen sker inom dom.

Men när vi börjar lyssna på oss själva i stället för att bara agera utåt, kan vi börja känna alla våra inre önskningar om hur vi vill att livet skall vara. Dessa verkliga inre önskningar om en kärleksfull och vänlig Värld, finns inte därinne av någon slump, de är inplanterade där för att de är den rätta vägen – när vi vaknat upp från ”mardrömmen”.

Det som många ännu betecknar som naivt och utopiskt, är den verklighet som nu väntar oss. – Dvs alla som börjar lyssna inåt och acceptera hela sitt Större Jag – som försonats med alla sina mörka sidor och alltså inte har behov av att döma längre. Alla som inte har behov av att förtrycka och skuldbelägga andra. Med detta följer en naturlig Frihet och Frid och vår tillvaro kan användas till att bejaka Livet i stället.

Det innebär självklart inte förnekelsen av det Gudomliga – och ödmjukheten för allt det som är Större än vi själva. Det är insikten om att vi är mycket större än vad alla religioner vill göra oss till. Att lösa upp religionerna innebär att vi i stället inser att vi är andliga gudomliga varelser som inte längre splittrar, dömer och begränsar oss själva, genom olika påbud och dogmer. Och att vi samtidigt vet att Kärleken ligger bakom och i hela Skapelsen – och att vi hittar den inom oss själva. Och inte genom någon kyrka eller några heliga böcker eller präster/imamer. Därifrån predikas enbart splittring, dömande och ett begränsat liv. – Vi har all kraft inom oss och är inga offer. Vi är andliga varelser som använder oss av en kropp för att uppleva Livet på Jorden.