Den kollektiva Sorgen

CIMG3247 (5)Ett djupt – utbrett och tydligt tecken på den kollektiva sorgen är – allt detta svarta som oftast dominerar i den synliga samhällskroppen. Svarta kläder har varit dominerande i många år nu och svarta möbler – svart och vit inredning räknas som  ”trendigt”. Men de som följer dessa trender förstår inte varför ännu. Svart och vitt är ”modernt”. För att man letar efter kontraster och kickar för att känna någon slags liv. För att känna att man lever, måste ännu många göra sig ”moderna”.

Men bakom allt detta svarta ligger en djup sorg. All den sorg som skapats genom att man fullständigt deltagit i Slavprogrammet – och därmed alltid övergett sitt sanna egna Själv! Alltid tvingat sig till olika saker – för att ”få pengar” – för att bli bekräftad i det yttre genom materiella ting och människor – genom att få ”höra till”. Det ständiga sökandet bort från sig Själv. Samtidigt ser man sorgen och ”det svenska CIMG3184vemodet” som något ”naturligt”. Som resultat och som skyddsmekanism har många då också lagt ilskan ovanpå sorgen – för att försöka undgå att känna allt det sårade inom.

Sorgen över övergivenheten av Självet – sorgen över besvikelsen över livet så som det gestaltas när man förblir som slav under ett kollektivt måsteprogram. Sorgen över drömmar som aldrig blivit sanna – sorgen och besvikelsen över att det materiella inte gav ”lyckan” – eller att det materiella ännu ”fattas”.

Sorgen för många – över att känna sig ”som att om man aldrig fått vara med i Spelet på riktigt”. Att man alltid känt sig utanför eller inte ”tillräckligt värdefull” osv. ”Alla andra lyckas.” Sorgen över att man aldrig ”ingått i gänget”. (För att man helt enkelt inte är skapad som en gruppmänniska, utan som en ”soloartist”.)

CIMG3130 (2)Men i grått beiget och svart gömmer man sig i slaveriets olika kugghjul – för att ändock  ”höra till” eller just för att gömma sig. Dessa ”färger” som inte ingår i själva Livets palett. Och allting fortgår bl a därför att alla de som producerar tingen – modeskapare, designers, butiksinnehavare, personal, kommunfolk – upphandlare osv – själva är så djupt inne i Slaveriets alla måsten och tvång, så de kan bara tänka fram mera av sådant. De kan inte se skönheten i Livet och kan inte glädja sig åt det sanna Livet och kan därför inte tänka ut något äkta vackert och livsbejakande. Alla slavar lever i symbios – tills olika delar – som tur är ”drabbas” av något, så att ett uppvaknande kan ske.

Det är bara alla vi som har lämnat slavhjulet – som kan se förödelsen och bristen på Liv. Alla vi som står utanför – för att just kunna visa vägen ut ur det hela – höja det kollektiva medvetandet – och mest ”bara” genom vårt eget leverne.

Att äldre människor ibland ”tonar ner sig” i färgerna/livets frekvenser är förståeligt – de förbereder sig för att lämna. (Inte alla äldre gör dock så). Men att massor med unga och folk ”mitt i livet” hyllar döden mera än livet – det är sorgligt. Att de inte under ytan av trendkänslan – egentligen tror på något verkligt kärleks- och glädjefullt Liv.

Vi måste känna – stilla oss och lyssna in på vår egen sorg – för att bli fria  och så att det större kärleksfulla Livet kan ta plats – inom och utom.

Det sanna Livet är oändligt färgrikt — pulserande äkta Liv – Frihet – ”herre/dam” i sitt eget hus”…

CIMG3137

Annonser

Om Gunilla Solara Rundby

Gunilla Solara Rundby - I AM ONE - a Wayshower into the New World -- * Om du vill köpa min bok - 380 sidor - meddela här i kommentarsfältet - Nu pris 100:- plus porto.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s