Tiden som försvinner och Nuet som alltid ÄR

CIMG9267 (2)Jag känner att i och med att Tiden försvinner ut ur mitt Liv – så försvinner många gamla tankemönster också. Alla borden och måsten blir ju helt meningslösa t ex. Insåg att det bakom allt funnits mycket av förväntan och tyckanden om att jag borde ha gjort och upplevt en massa annat – att jag borde uppnått det ena och det andra. Att det också har mycket att göra med alla gamla inre bilder och gamla upplevelser om hur livet borde vara – och att allt varit kopplat till begreppet Tid.

Att mäta varje dag (oftast djupt under ytan och omedvetet) som om – jaha nu har inte det hänt och inte det uppnåtts osv osv. Och förstås också kopplat till det gamla begreppet Död. Tiden som alltid mätts som sträckan mellan Födelse och Död. Men då jag samtidigt länge insett att jag nu från och med denna inkarnation är odödlig – så försvinner ju hela den inrutade sträckan – själva Tidslinjen försvinner.

När vi befriats från alla rädslor och släppt taget om hela den gamla Världens begränsande tankemönster – behöver vi inte längre dö. Att dö är bara ett gammalt inlärt tankemönster – mycket väl inprogrammerat och tänkt och därmed upplevt – men det ingår inte i den ultimata större Sanningen. För de som läst lite i Bibeln, kan ju påminna sig om att människor förr i tiden blev uppåt 900 år …

CIMG9583Och när vi tänker odödlighet ända in i djupet av vårt hjärta – blir självklart resultatet också så. Och redan efter ett visst mått av utrensning på djupet av det gamla tankeprogrammet och när vi i stället ersätter det med tanken på att leva länge och/eller odödlighet – så blir det så.  Den innersta viljan måste vara att – jag väljer livet – genom alla jobbiga utrensningar. Fast det ingår också att man känner att man dör och vill dö många gånger – och det är ju också så det sker. De flesta av våra gamla inre sidor/aspekter dör ju faktiskt. Och  det är hela det gamla strypande programmet man vill dö bort ifrån och som dör – ja det är lite paradox… men det har ju bl a att göra med att man ännu är fast i Tidsbegreppet … och att man inte litar på den Gudomliga Godheten bakom Allt – inte fullt inser att man är i en födslotunnel – på väg mot ett helt nytt Liv.

När Tiden försvinner inträder en stor Frid.

Jag skulle skriva om Tiden och då blev det ju omöjligt att inte också skriva om odödlighet… det är ju helt sammankopplat – när man känner att man inte behöver dö och inte skynda sig för att uppleva eller klara av det ena eller andra. Ännu ser jag människor som verkar helt besatta av att ”leva” dvs besatta av att hinna med så mycket upplevelser som möjligt. Och ofta innebär det också s k njutning i form av alkohol och annat – vilket ju är en bedövning av det innersta Jaget … Men var och en väljer ju sin livsväg – så det ligger inget egentligt fel i det – men som sagt – det är den gamla vägsträckan – Födelse -död – och med tillhörande sjukdomar och ev ”olyckor” som avslutning … – Vi väljer och har helt enkelt olika livsplaner med vår vistelse på Planeten.

lovely thinkerFör att Tiden skall försvinna måste man VARA mycket – det går inte att springa runt i tidshjulet och samtidigt få tiden att försvinna. Man måste hoppa av. Man måste lyssna till sig själv – mycken tystnad och kontakt med Naturen, djuren. Inte en massa läsning, tv-tittande eller ständigt umgänge osv.

Och varför skall Tiden försvinna undrar kanske en del — Jo för att kunna vara i NUET! Bara i Nuet har vi full kontakt med vårt Högre Jag och därmed kontakten med de vägar och val som gör oss mest lyckliga.

Och det är begreppet Tiden som genererar alla besvikelser – att det ”ännu inte är så som jag vill att det skall vara”. Tiden får oss ofta att tänka att olika saker är ”fel” i vår värld – då vi jämför med hur det ”borde” vara – just Nu – ”att det ännu  inte blivit så eller så”.

CIMG9576Och att ”våren är försenad” har ju bara med vårt tidsbegrepp att göra. Att vi tycker att den ”borde” vara här nu och därmed genererar besvikelse. Själv jobbar jag med begreppet Sol eller inte Sol och dagsljus visavi kvälls/nattmörker – som ännu ger besvikelse inom mig. Men – ju mer vi slutar hänga upp oss på t ex den yttre Solen – desto mera kan vi hämta upp den Kraften och den glädjen inom oss. Och blommorna växer ju ofta som allra mest (om de inte vilar) – när det är mörkt – så kan blommorna hämta Liv och livsentusiasm inom sig själva – så kan ju vi människor det också – genom att hämta det direkt från Källan – utan mellanhänder – i mörkret. Livet finns ständigt – även när det är mörkt.

Så jag ser bl a det kalla vädret som en hjälp att – dels få upp alla besvikelser till ytan  för att helas – dels att släppa taget om allt i det yttre som får oss att stå eller falla – och som tvingar oss att hitta ALLT inom oss själva i stället. En Gudomlig gåva – faktiskt

CIMG9608

Annonser

Om Gunilla Solara Rundby

Gunilla Solara Rundby - I AM ONE - a Wayshower into the New World -- * Om du vill köpa min bok - 380 sidor - meddela här i kommentarsfältet - Nu pris 100:- plus porto.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s